I de senaste dygnets nyhetsflöde har vi fått insikt i en mörk trend: riskkapitalister som tjänar miljarder på sjuka djur medan kostnaderna och lidandet hamnar på hundägarna. Det är en skamlig bild av hur vår syn på djursjukvård har urartat till en affärsmodell där vinst prioriteras framför välfärd och individuell vård.
Läs hela nyheten "Svenska riskkapitalister har tjänat miljarder på att se över svensk djuromsorg" på Expressen här
Jag kan av egen erfarenhet berätta hur behandlingen gick till när min älskade hund Charlie behövde djursjukvård. Sökte mig till vad jag trodde skulle vara den bästa vården...
Charlie, det här är för dig ❤️
På torsdag den 29 februari åker jag in akut med Charlie på grund av att hans vänstra öga (som är behandlat tidigare) ändrat färg. Efter en första undersökning av Charlies öga blir jag informerad om att jag inte får åka hem med Charlie, då han har fått diagnosen Glaukom.
Jag säger att han aldrig har blivit bortlämnad förut och att han är en känslig hund. Jag upplyser också personalen om att han inte fått några starka smärtstillande mediciner tidigare.
Ansvarig veterinär ringer på fredag morgon och säger att de kan ha Charlie på operationsbordet om två timmar för att ta bort ögat. En 14 år gammal hund utan att ens gå igenom vilka risker eller möjligheter som finns.
Hur empatiskt och ansvarigt är det?
Det framkommer även att de som har tittat på Charlie utöver den veterinär som är ansvarig, säger sig två av dem vara ögonspecialister. Men det visar sig att de båda fortfarande är under utbildning när jag frågar veterinären en andra gång.
När jag hämtar honom på fredag eftermiddag, luktar han kiss och är förvirrad. Sköterskan säger att han har haft svårt att kissa och att han har varit mycket stressad. Jag frågade sköterskan om de har rastat honom, varför han beter sig som om han vore drogad och om han har varit såhär hela tiden.
Hon svarar med att -"hundar kan bli så efter att ha varit inskriven hos en veterinär".
När jag och Charlie lämnar Albano kissar han med en perfekt stråle och länge precis utanför dörren.
När jag kommer hem och läser igenom Charlies journal, blir jag helt olycklig när jag läser att min pigga, glada Charlie (som även skrivs i journalen vid inskrivning) har varit "mycket stressad i bur" och att de har givit honom flera starka läkemedel, utan att kontakta mig!
De har även varit 9 (nio!) olika personer som har vårdat Charlie på mindre än 24 timmar.
Jag gråter när jag tänker på hur ensam och stressad han har varit i buren. En äldre herre på 98 år i människoår räknat som blir behandlad på det här sättet.
De har också medicinerat honom med flera mycket starka preparat. Bland annat ett morfinpreparat, Bufaq - NIO minuter innan jag hämtar honom UTAN att de informerar mig?? De ljuger alltså om hur de har medicinerat honom. Det visar sig sedan på fakturan.
Hur kan det få gå till såhär?
Notan blev 25.000 kronor.
Hur kan det få gå till såhär?
Jag sökte mig till en annan veterinärklinik och han var uppenbart traumatiserad av “behandlingen”, tidigare har han inte haft några problem att gå till veterinären. Flera veterinärer avrådde oss från operation på grund av hans värden och ålder. För Charlies bästa ska han inte utsättas för mer lidande.
För alltid i mitt hjärta - älskade Charlie 2010-2024 ❤️ Du fattas mig.
Emma